om jag var jane..

Idag känner jag att det börjar bli höst. Jag börjar inse att det faktiskt är dags.

Skolan, prov, uppsattser och förhör. Gå i koridorerna, öppna skåpen, aldrig komma försent, äta i skolmatsalen med alla sammlade eller bara två och två. Rutiner och längtan efter helg och lov.

Träffa sina vänner varje dag, vardagslyx. Bita i nagelbanden, hinna med bussen, tidiga mornar, sena kvällar.. böcker böcker. Skratt och tystnaden i salen när lärarinnan delar ut papprerna för resultat. Nervösa blickar, glädje ropp och någon rusar på toaletten. Räcka upp handen, skriva i kalendern.

Rita på bordet, tugga tuggumi i smyg, kolla i almernackan. Någon fyller år alla står på stolarna. Någon åker bort och kommer tillbaka solbränd, vita tänder och lysande men kanske lite trötta ögon och en massa minnen.

Musiken som är så viktig, räddar mig varje dag på bussen, hemma, går någonstans, är någonstans. Musik musik musik. Inga speglar i toaletterna, illa luktande toaletter. Någon tappar bort nycklarna. Får be vaktmästaren om att bryta upp lås.

Får man låna sudd? Saknar penna, eller stift. Kanske får man låna? Behöver linjal eller miniräknare. Lärare som ber alla att stänga av sina mobiler. Mobiler under bänkarna så ingen lärare ser. Mobil på rasten för att spela spel, kolla bilder eller bara spegla sig. Killar som kastar snöbollar så det är alldeles blött i korridoren. Någon blir bestulen på sina böcker. Gå till mediateket. Vem får inte datorn?

Vi måste bli klara i tid. När slutar vi? När börjar vi? När är det lunch? När är det rast? Får man en bensträckare? kanske två? När är det lov? Någon gör slut. Någon blir tillsammans. Någon är ensam. Skolan är en planet. Alla trängs inne i planeten och alla vill ut i rymden och universum bland stjärnorna. Planeten är svår, jobbig, irriterande, underhållande, livsviktig, onödig, hemsk, underbar, sorglig, lätt, konstig, annorluna, ingenting och allting.