doctor my eyes
(det är då inte min jacka på bilden)
I fredags hittade jag min drömmjacka, en vintage cheerleader jacket.
Den var mörkblå och jag kände ett sådant löjligt ha-begär som jag aldrig kännt. Jag blev så förskräckt över hur jag verkligen verkligen ville ha jackan att jag kände skam. Jag har gått runt och pekat och små skrattat åt alla som går runt och har 'jag-måste-bara-ha-den' blick på kläder och annat dylik. Och nu stirrade mina ögon likadant, på en jacka. En löjligt söt jacka. Jag vet fortfarande inte varför.
Det är inte ofta jag köper jackor jag inte behöver, har aldrig inträffat. Så varför skulle jag, denna vanliga fredags eftermiddag en dag i oktober, köpa en löjligt söt jacka som jag inte behöver och när jag aldrig gör sådana drastiska saker? Jag frågade mig det och svarade med att gå ut ur butiken med raska steg och tvingade mig själv att inte titta bakåt.
Lördag.
Gick jag runt mest hela tiden och tänkte på den där löjliga, fåniga, fåfänga, dumma, söta, idiotiska och bästa jackan. Så jag slängde skammen i väggen och gick till butiken och köpte den. Så nu har jag den, en mörkblå vintage cheerleader jacket. Så nu är det vi två.
