om jag var jane..

Vi är olika, jag och Maria. Vi delar inte alltid samma mening, tycker inte om samma godis, gillar inte samma glass, och tycker och tänker olika ibland. Men det är sådant som är det bästa med Maria, att hon bara gillar lakritsnappar och älskar mörkblått.

 

Det är det som är så underbart, att inte tycka lika om allting alltid, att jag får en smäll på käften ibland när jag alltid ska rätta andra. Hon kan alltid rätta mig, ställa mig mot väggen och konfrontera mig på sitt blyga men sanningsenliga sätt.

 

Jag älskar att hon älskar choklad mest, att hon inte gillar att blanda sallad med lök, morötter och annat,

att hon irriterar sig på att skolan inte har sked till majsen, att hon blir fint skär på näsan när det är kallt ute, att vi alltid gillar olika klänningar när vi är i butiken, att hon visar tänderna när hon skrattar men inte när hon ler, hennes sätt att säga 'men men', att hon alltid ursäktar sig tusen gånger om för hur stökigt det är i hennes rum fast vi tusen gånger om har sagt att vi inte bryr oss, att hon tappar bort nycklarna ibland och när hon kröker på munnen så fint när jag säger någonting konstigt.

 

Hur hon vet en massa saker och att hon älskar att läsa lika mycket som jag. Att vi har samma humor, att vi alltid skrattar åt konstiga missförstånd och hennes mjuka kramar. Hon är den jag alltid vill luta mitt tunga huvud emot och jag ser upp till henne på så många sett.

 

För Maria är smart. Hon är verkligen det, hon är en naturbegåvning. Och det är fantastiskt att ha en så smart vän som vet så mycket.

 

Maria är vacker med hennes vackra glashår och havsblå ögon som är inramade i långa mörka ögonfransar.  Det är bara därför jag blir så arg så ledsen när hon inte ser sig själv som jag ser henne.

 

När jag tänker på Maria ser jag henne styrandes på en båt med skärgården runt sig, vinden som blåser hårt och hon som tittar lycklig mot havet. Hon är alltid så glad, hon är så hälsosam och lycklig i sig själv, sin stora familj med sina fina hundar.

 

Jag kan inte förså hur hon står ut med mig. Men det spelar ingen roll, för hon står alltid där, finns alltid där.

Och jag vågar inte ens tänka på hur det skulle ha varit utan henne igenom dessa dagar, veckor, timmar, minuter och år i korridorerna, i matsalen i högstadiet. Hon har hjälpt mig utan att veta om det.

Detta är din låt.