dagboksförande
Varför har jag alltid i alla år misslyckats med dagboksförande? Misslyckas är ett så jobbigt ord. Laddat för den delen med.
Men det vore ju så fint. Senare i framtiden och så. Att ha den där dagboken att gå tillbaka till och läsa i. Så man kan se hur man handlat i olika situationer. Vilka frågor man ställde sig. Vilka svar man kom fram till. Hur man känt. Och minnas hur det kändes.
Ska nog ta och börja. Det måste vara en fin bok att skriva i. Och så ska jag skriva mitt finaste hela tiden. Massor med krussiduller på bokstäverna och små blommor och fjärilar här och där, för det är det ända jag kan rita ordentligt.
fotot taget av mig.
