så ledsamt att jag hade problem att skriva detta
sorliga saker.
Gubbar som går sakta sakta och med darrande ben darrande händer, en sjal över axel, hatten och käppen i ett ryckigt tag.
Den där personen som alltid försöker göra rätt. Alltid försöker göra andra till lags. Inte vara för jobbig, inte fråga för mycket. Men ändå måste den fråga och vara jobbig för att överhuvud taget ha någon. För att få slippa sitta ensam. Och alla tycker personen är så jobbig.
En lite människa som ber och ber sina föräldrar om att läsa en saga. Och de svara att de inte har tid, en annan gång. Men det blir aldrig någon annan gång.
När man ser sin pappa vara olycklig. Då vill jag sprängas.
De äldres ansikten. Med insjunkna kinder, skrynkliga som russin, dammigt blå ögon och sorgsna leenden. Hela ansiktet utstrålar världen med all dess skönhet och skavanker. Vad jag älskar deras ansikten.
Alla ens vackra vänner, som lyser, skimrar och är så fina. När de ska säga negativa saker om sig själva. Då vill jag bara ge hela mitt hjärta, mina tankar och ögon så det ser. Så det känner och förstår hur vackra, glittrande färgsprakande dem är.
När man ser en person som försöka säga någonting. Någonting vackert eller fint till en annan person men så hindras personen. Och man ser den andra personen, gå där ovetandes. Att den första personen ville säga någonting. Någonting fint.
Gamla elaka tanter som spottar på alla med elaka ord. Sen ser man dem gå ensamma hem. Och man tänker på hur hon sitter hemma ensam med endast sina tankar som vänner. Och dem är inte ens snälla utan bara spottande kråkor.
När man får reda på att några, några som alltid varit tillsammans. Varit ett 'vi' så länge att man inte minns hur det var när de var ensamma. Ska sluta vara ett vi. Utan ett ensamt jag och du.
Och när man alltid har vetat. Men så inträffar det man alltid vetat och man blir ändå så överraskat ledsen. Trotts man alltid vetat.
När man ser en ballong flyga upp i luften. Och barnet springer efter skrikande. Men ballongen flyger oberörd vidare emot molnen.
..sådannt får mig att vela springa och göra någonting, vad som helst.
